Julen är över och saknaden är stor efter dig. Ville ju att du skulle va med mig o fira jul o skåla in det nya året.
Julafton tänkte jag mycket på dig, va tvungen att hålla humöret uppe för min sons skull.
Jag gråter inombords, visar ingen hur jag känner. Ingen som förstår mig. Vill ha dig tillbaka men måste inse att du inte kommer komma tillbaka till mig hur mycket jag än vill. Tror att du mår bättre nu måste tro det, och att du vakar över mig så det inte händer mig något.
På juldagen var jag med en kompis när hon spelade på ett disco. Tänkte inte lika mycket då förrän det va en som frågade om jag hade pojkvän och jag pekade uppåt. På hotellet fick jag till svar. Nej högre upp. Oj förlåt va inte meningen. Men hur skulle personen kunna veta att du inte finns hos mig längre. Att du är min egna ängel som vakar över mig. Åker man i skogen på en väg i 130 km/h o det e mycket vilt där o det inte kommer ett enda djur utspringandes på vägen o det e massa is på vägen men inget händer då vill jag verkligen tro på att du vakar över mig.
Inga kommentarer:
Nya kommentarer är inte tillåtna.