Nu sitter jag hemma och tänker på dig. Idag skiner solen och det är kallt ute, vill ta en promenad med dig. Men du finns inte hos mig. Inte första gången jag skulle vilja gå ut o gå med dig, hand i hand med min älskling, detta är bara en i raden av alla gånger.
Borde sätta mig o skriva på mitt minnesalbum men tror inte min stil skulle bli så bra så får vänta med det. Tänkt o göra det så många gånger men inte fått gjort det än.
På lördag är det 7 månader sen du lämnade mig. Vill bara gråta men kommer inga tårar. Får nog bli ett bad senare idag och hoppas på att lite av spänningarna släpper.
Vill inte jobba mera, vill bara gråta, och läka som jag inte gjort än. Vart hemma hela veckan nästan, Fått skickat iväg alla löner iallafall så man får pengar.
Jag är expert på o förtränga allt som händer mig och har ju gjort det även denna gången, måste få ur mig allt, prata om dig, minnas dig, åka till din grav. Men så himla svårt o berätta, finns bara en person som jag kan prata med. Hon finns alltid hos mig när jag behöver henne. Har hon alltid gjort o kommer alltid att göra.
